De grundläggande modeller som finns är:

”Öppna nät” – som driftform

Idag den driftform som rekommenderas av Stadsnätsföreningen med flera, och fÃ¥r väl ses som den mest ’politiskt korrekta’ lösningen idag. I grova drag gÃ¥r den ut pÃ¥ att nätägaren lägger ut drift av accessnätet pÃ¥ en kommunikationsoperatör. Denne driver det lokala nätet, och erbjuder de anslutna att koppla upp sig till en eller flera tjänsteleverantörer (tjänst = Internet, IP-TV, ..). Modellen är tänkt att ge valfrihet vad gäller tjänsteleverantörer, och konkurrensen mellan dessa ska ge lägre priser. (Se vidare underkapitel)

Fördelar:  Konkurrensneutralt mellan olika tjänsteleverantörer – om man har flera leverantörer. Individuella abonnenmang – individuell valfrihets och tjänsteutbud som liknar det som finns där den kommersiella marknaden fungerar.
Nackdelar: Blir ofta dyrare, då ytterligare en mellanhand skär emellan. Den individuella ansatsen stöder inte bygemenskapen och bygger inte lokal kompetent. Mindre utrymme för lokala gemensamma användning, mindre utrymme för lokala anpassningar.

”Monopol nät” – som driftform

Med monopolnät avses att man överlåter driften av accessnätet exklusivt till en operatör och tjänsteoperatör för en längre tid. Ofta är det här knutet till att operatören varit med och finansierat accessnätet helt eller delvis, och att den exklusiva tillgången ska ses som avbetalning av detta. Modellen är lik den modell som använts vid installation av kabel-TV-nät. Nackdelarna är att man är bunden till en operatör och tjänsteleverantör under en längre tid.

Fördelar: Ofta finns en märkbar kostnadsubvention samt att installation och nätbygge sker effektivt av en stor professionell organisation. Individuellt valbart tjänsteutbud – men bara frÃ¥n en leverantör – som liknar det som finns där den kommersiella marknaden fungerar.
Nackdelar: Nackdelarna är främst att man är bunden till en operatör och tjänsteleverantör under en längre tid – i kabel-TV-sammanhang där man ofta haft den här typ av lösning har detta ansetts besvärande. Den individuella ansatsen stöder inte bygemenskapen och bygger inte lokal kompetent. Mindre utrymme för lokala gemensamma användning, mindre utrymme för lokala anpassningar.

Drift i egen regi

I den här modellen sker driften av accessnätet i egen regi. Anslutningen till omvärlden sker som för en företagsanslutning. Ofta sker de här lösningarna i kollektiv form – bredbandskooperation, och modellen är oftast den som ger de billigaste lösningarna men Ã¥ andra sidan kräver den mer kompetens och ansvar.

Fördelar: Det här alternativet ger ofta den billigaste kommunikationstjänsten, bÃ¥de genom att man utnyttjar eget arbete samt genom att man kollektivt kan agera ”storkund”. Stöder ”bygemenskapen”, och större utrymme för lokala gemensamma användningar (exv samhällstjänster, kultur, ..), större utrymme för lokala anpassningar.
Nackdelar: Egen drift kräver mer kompetens, stabilitet och insatser  av den lokala organisationen är övriga driftformer (- å andra sidan bygger den naturligtvis kompetens).