För de flesta står idag Internet för ett samlande begrepp för alla tjänster i den publika datakommunikation de flesta har tillgång till – www, IP-TV, Google, Facebook, m.fl. , och används ofta synonymt med begreppet bredband.  Diskussioner om hur man ska få tillgång till bredband blir ofta otydlig och förvirrad när man blandar ihop begrepp som nät, tjänster, Internet och bredband. Syftet med det här avsnittet är att, ur ett kokboksperspektiv, diskutera begreppen.

Själva namnet Internet står för en teknik och regler för att koppla ihop nät (inter(=mellan) och nät), och just den här tekniken blev på 80- 90-talet det dominerande sättet att koppla ihop  universitetsnät, företagsnät och så småningom publika nät. (se vidare Internet på Wikipedia för en mer teknisk beskrivning).

Att det just blev internet som blev den dominerande tekniken för datakommunikation berodde på några unika egenskaper hos just den här tekniken.: decentralisering, öppenhet och transparens.

Decentraliseringen kommer av att det byggdes frÃ¥n botten och upp just genom att man kopplade ihop sina nät, utan att släppa ifrÃ¥n sig kontrollen av dom till nÃ¥gon central aktör. Det här gör att det resulterande Internet inte har nÃ¥gon central kontroll, det finns ingen central stopp- eller censurknapp – allt bygger pÃ¥ frivilligt samarbete.  Den enda ordnade kontrollen över nätet är att alla följer en gemensam adresstruktur. Det är just denna egenskapen som möjliggör de egna initiativ att skaffa bredband som Bredbandskokboken argumenterar för: ArbetsgÃ¥ngen är ju att man bygger en lokalt nät, och sen ansluter man det till Internet pÃ¥ samma villkor som alla andra.

Öppenheten innebär att alla kan nå alla andra adresser i nätet, utan restriktioner. Speciellt det här har varit grunden till explosiva utvecklingen av Internetbaserade tjänster. Alla har möjlighet att erbjuda alla andra i nätet sina tjänster, och har möjlighet att ta del av de tjänster som alla andra erbjuder.

Transparensen innebär att i stort sett allting som kan digitaliseras, uttryckas i ettor och nollor, kan överföras i nätet. Informationen i nätet transporteras i nätet i IP-paket (IP Internet Protocol). Paketen överför digital information och är helt neutrala till vad informationen i sin tur betyder och används till. Detta gör att nätet kan användas till, överföra information för, i stort sett allting – bara det kan uttryckas binärt.

SÃ¥ när vi i de egna initiativen som beskrivs här tar saken i egna händer och bygger egen infrastruktur, ett eget nät som vi sen ansluter till ett annat nät i närheten – sÃ¥ är det i bästa Internettradition.

När man hanterar komplexa system som tele- och datakommunikation brukar man använda sig av referensarkitekturer för att förenkla och gruppera det som hör samman. Den mest kända är den standardiserade OSI-modellen, som har 7 nivåer – från den fysiska infrastrukturen till hur information presenteras för användare.

Inspirerat av denna kan det vi vill göra för att ge tillgång till bredband struktureras i tre nivåer, där nivåerna bygger (och förutsätter) varandra uppåt:

infrastruktur – är den fysiska kommunikationssystemet som installeras: t.ex fiber som grävs ner och utrustning för att skicka information över denna;

IP/internet: sedan har vi utrustning och det logiska nätet för att kommunicera med andra nät och för att adressera information inom det egna nätet. IP står för internet protokoll – dvs  det som ser till att informationen hamnar i rätt och till rätt användare inom det nätet. Den här nivån förutsätter och använder den fysiska infrastrukturen.

tjänster: användningarna av möjligheten att sända information kallar vi tjänster. T.ex att söka information på nätet, titta på webbsidor, samhällstjänster, IP-TV, fildelning  .. allt det vi normalt förknippar med Internet. Alla dessa tjänster utnyttjar den standardiserade, enkla och effektiva sättet att överföra information som IP-nivån erbjuder .

Att Internet tjänsterna utvecklats så explosivt beror på att kommunikationsstrukturer, IP-nätet, har varit så öppet och transparent i meningen att alla når alla andra utan begränsningar. Dvs alla kan producera tjänster som alla kan nå.

Kokboksperspektivet på skiktningen är att de olika skikten kan och bör hanteras olika, och att valen hur man hanteras dessa kan ske oberoende per skikt.

Infra struktur

Den vanligaste anledningen (åtminstone i glesbygd) att ta egna initiativ är att det saknas infrastruktur den sista biten, och att kommersiella aktörer inte vill investera i denna. Genom att ta egna lokala initiativ kan man åstadkomma en annan ekonomi för denna genom egna insatser, delad ekonomi, mm. Resultatet blir att man samäger en fastighet som i mycket liknar t.ex en vägsamfällighet.

När den lokala infrastrukturen finns på plats och är ansluten till omvärlden kan gemenskapen välja att endera  överlåta den till någon kommersiell aktör, eller att äga och driva den själv. Idag verkar de flesta initiativen välja att äga själva, några köper drift av extern entreprenör men många står även för driften. Ofta bildas en ekonomisk förening för att bygga infrastrukturen, men en den rekommenderade formen för det långsiktiga ägandet är att bilda en samfällighet.

IP/internet

Att hantera kommunikationen i nätet kan ske i flera olika former. Uppgiften är att vara operatör, dvs driva kommunikationsutrustning, hantera/ansvara för trafik till andra nät, köpa samtrafik, mm. Det finns grovt tre olika sätt att sköta detta:

Kollektivt abonnemang hos en stor ISP.

Det här liknar den driftform som ofta användes för Kabel-TV. Den innebär att man överlåter till en aktör (t.ex Telia) att få fördelen att driva nätet som en del av sitt eget nät, under en avtalad tid. Ofta kopplas detta till att i utbyte mot en längre bindningstid så subventionerar ISP:n delar av infrastrukturbyggandet.

Öppna Nät

I den här driftformen sköter en KO (KommunikationsOperatör) driften av den lokala infrastrukturen och erbjuder möjligheter för de som är anslutna till nätet att koppla sig till och skaffa internetabonnemang hos ett antal anslutna ISP:er. Ur användarsynpunkt köper man då dels den lokala kommunikationen från KO:n och vidare kommunikation ut i världen av en av de anslutna IPS:erna.  (med öppet menas här att man ska erbjuda varje ansluten möjligheten att välja mellan flera olika interneterbjudanden – konkurrens.)

Öppna nät som driftsform används ofta av stadsnät, och de egna initiativ som för sin internetkoppling via stadsnät använder då oftast samma driftform.

Drift i egen regi

Här agerar gemenskapen som en egen operatör, eller sub-operatör. Den enklaste formen är att man agerar som ett företag: köper en gemensam anslutning av en ISP (företagsabonnemang) och sköter och ansvarar för driften själva. Det här är oftast det billigaste alternativet, i utbyte mot eget arbete. Den egna driften kan ske i regi av samfälligheten.