Det här är en samling förklaringingar till olika tekniska lösningar för vad man kallar bredband. Listan här är inte komplett utan syftar mer på att visa utbudet och variationen. Rekommendationen både ur tillförlitlighet, kapacitet och inte minst framtidssäkerhet är att använda fiberbaserade lösningar – men ofta kan andra tekniker fungera som tillfälliga eller kompletterande lösningar.
Radiobaserade:
- Satellit: Att ge bredband via satellit har fördelen att den är nåbar nästan överallt – det finns faktiskt dalar och andra platser som hamnar i satellitskugga. En uppenbar nackdel är också den relativt dyra utrustningen och dyr drift. Kapaciteten blir begränsad eftersom varje kanal i satelliten historiskt varit begränsad till 20-30Mbit. Idag finns rena kommunikationssatelliter med 155Mbit kanaler. Vill man sända ut uppdateringar eller stora filer till många. Jämfört med de flesta kommersiella bredband till hem och företag ärhar en satellitkanal stor kapacitet om alla ska ha samma information. Lämpligen gör man uppdateringar på tider då få tittar på TV för att få billigare kapacitet. Tyvärr ger tekniken mycket låg uppkapacitet och för nätverket besvärande långa svarstider eftersom avståndet motsvarar 250ms. (wikipedia, satellit.se, mex);
- Edge/3G/4G: Det som går under beteckningen mobilt bredband bygger på det mobila telefonnätet (GSM). Det har utvecklats, och introducerats i ett antal steg – GSMR, Edge, 3G, 4G(LTE) – där man utvecklat den teoretiska maxkapaciteten från 250 Kb/s till 100Mb/s. Den här kapaciteten kan i praktiken endast nås om man är ensam användare i cellen och befinner sig vid sändaren. Högre kapaciteter är än så llänge i princip endast utbyggt i tätorter. Under nästa år kan vi förvänta oss att framför allt Telia kompletterar sina gamla GSM-master med 4G. Det innebär dels att det blir en oväntat snabb utbyggnad i glesbygd av 4G – man hoppar över 3G och dels kommer dessa uppgraderade stationer att nå betydligt längre än de första 4G-stationerna i storstäderna. Skälet är att man planerar att använde de gamla TV-frekvenserna på 800MHzbandet. En stor fördel är att räckvidden blir betydligt större – större än för vanlig GSM – och vips får man mobilt bredband långt in i landet, flera mil från sändarna. Antagandet är att man gör detta för att betydligt snabbare riva kopparnätet som idag är en mycket stor kostnad och minimal inkomst i glesbygderna. Genom att ta bort förlusterna för dyrt kopparnät och ändå behålla de gamla kunderna och få fler att köpa mobilt bredband gör att investeringen går ihop. För att få fram datasignalen till masterna kommer man att bygga många nya fiberförbindelser och där det löser problemet billigar – moderna radiolänk lösningar på 2-300Mbit/s
- CDMA450: Den här tekniken baseras på det gamla NMT-nätet (450MHz) som digitaliserats med CDMA-teknik. Till motsats till 3G och de första 4G-näten har den här tekniken mycket god täckning i glesbygd. Den teoretiska kapaciteten är över 2Mb/s, men på samma sätt som för GSM-baserat mobilt bredband är det ett delat media med samma för- och nackdelar.
- Wimax: Detta är en radiobaserad teknik som inte syftar till mobilt bredband utan att ersätta fast ledningsbaserad access (koppar/fiber) med radio. Wimax är utformat för att ha en räckvidd på upp till 50 km och en överföringskapacitet på upp till 70 Mbit/s – men inte samtidigt för antingen når man långt eller så får man hög bandbredd. Tekniken är relativt dyr och har inte fått någon större tillämpning i Sverige.
- WiFi: Det här är en billig radioteknik för kommunikation på korta distanser. Den är tänkt som en lokalnätsteknik (LAN) för hem eller kontor. Med lokal menas räckvidd på upp till 100 meter – om inte alltför mycket skymmer radiosikten. Med speciella riktade antenner kan räckvidd upp till flera km uppnås – i exterma fall flera mil. Idag finns utrustning som teoretiskt ger mer än 100 Mb/s. Om den fysiska miljön som berg och dalar är förlåtande är det möjligt att bygga ett yttäckande nätverk med flera samordnade WiFi sändare/mottagare.
En bra användning av WiFi är att skapa en första förbindelse till en gård eller by innan man huniit/haft råd att bygga fiber.
Kopparbaserade:
- elnät: Elnätet är en infrastruktur som når ut till (nästan) alla. Att samutnyttja denna även för kommunikation ligger nära till hands. En rad tekniker och produkter har tagits fram för detta, men tekniken har fått liten tillämpning – även om genombrott rapporteras lite då och då. Orsakerna att den inte används är att den ger låg kapacitet, lämpar sig bäst för korta avstånd (utan transformatorer) – och dessutom ställer trefastekniken till extra problem.
- kabel-TV: Bredband över kabel-TV installationer är också ett sätt att samutnyttja redan installerad infrastruktur. Användningen är då naturligtvis för det lokala accessnätet, och oftast i flerbostadshus och villa/radhus-områden. Tekniken har utvecklats och kan idag erbjuda upp till 100Mb/s symmetriskt med passiva filter i mindre anläggningar. Aktiva system enligt standarden Docsis kan hatera upp till 200Mbit/s nerladdning och 120Mbit/s upplänk. I båda riktningarna är det delad kapacitet – många användare i nätet leder till betydligt sämre världen – men är man ensam hemma i området så är det mycket bra.
- telefon-modem: Det här är det traditionella sättet att nå Internet, och tas med för fullständighetens skull. Kapaciteten är låg, upp till 56Kb/s, och kan inte räknas som bredband.
- xDSL: Att samutnyttja telefonledningarna för digital kommunikation (DSL – Digital Subscriber Line) är en av de vanligaste teknikerna för att leverera bredband. ADSL kan idag under goda förhållanden leverera upp till 20Mb/s för nerladdning och upp till 2 Mb/s för upplänken. ADSL har sämre kapacitet ju längre man kommer från stationen och slutar fungera 6-8 km från telestationen – beroende på kopparkabelens kvalitet. Högre kapacitet och symmetriska tjänster kan levereras med varianter av tekniken – VDSL kan nå uppåt 100Mbit vid stationen men slutar funger inom ett par kilometer, Den är utvecklad som inomhusleverans i japanska högus och andra stora fastigheter med fiber in i källaren SDSL, har 2 till 8 Mbit/s symmetriskt och är att betrakta som ett fötertagsformat. Tidigare det vanligaste sättet att koppla upp betalterminaler, företagsservrar och mindre telestationer.
- Optiska fiber:
Fiberanslutning är den rekommenderade formen där så är möjligt. Idag är standardanslutningen över fiber 100 Mb/s och uppåt, komponentmässigt är idag 1 Gb/s billigast. 10 Gb/s teknik är på väg att bli ett ekonomiskt alternativ. Kapaciteten i fiber kan dessutom enkelt och ekonomiskt flerdubblas genom våglängsmultiplexering, där kommunikationen separeras i olika våglängdsfönster – färger.
En dubblering av kapaciteten kostar mindre än 1500:-, 18-dubbling 18.000. Denna WDM-teknik tillåter alla hastigheter.
Om man vill nå 8-10 mil går det att skapa upp till 160 kanaler på samma fiber för 20.000:-/kanal med 10Gbit/s
Förläggningen av fiber sker normalt genom nergrävd fiberkabel eller rör att blåsa in fiber i, men det finns även tekniker för att hänga fiberkablar i el-stolpar och kraftledningar. Bland de billigaste sätten att lägga fiber är att dra den i rör i sjöar och vattendrag – men den måste skyddas mot isen.
Lokalt, t.ex i fastigheter är det normala idag att installera tunna rör för att blåsa in fibern med en specialbyggd tryckluftpistol..
Inga kommentarer
No comments yet.
Sorry, the comment form is closed at this time.